Längta är ett helvete

Om dom visste hur nära det är att dom åker på en rak höger, dom som har mage att säga att det är väl härligt att längta. Jag behåller handen knuten i fickan för jag inser att dom inte vet vad dom pratar om. Förmodligen har dom varit ifrån sin käresta någon helg eller möjligen en veckan någon gång.
Men den vanliga vardagen som dom tar för given, då dom kan slösa med varandra, reta sig på ouplockade strumpor eller andra löjliga trivialiteter det är den jag drömmer om och längtar efter. Att aldrig få landa på samma plats samtidigt i mer än möjligen fyra dagar som längst är ibland outhärdligt. Det gör så jävla ont att man inte riktigt vet vad man ska göra av sig. Man är inte ledsen över att man är övergiven, lämnad eller ofrivillig singel. Man är ledsen över att vara väldens mest ensamma fru.
Men tänkt på hur härligt det är när ni väl får ses, säger vissa. Jo, visst. Men jag längtar ju nu, jag längtar efter att få slösa med min man, jag vill ha en vardag! Ett liv som håller ihop.
Säg aldrig att det är härligt att längta, om det inte handlar om dig själv. För snart smäller det!