Då var det dags igen, på med dom fulaste träningskläderna som någon skådats och in med fötterna i träskorna. För det måste vara promenadavstånd till gymmet annars är träning inte att tänka på för min del.
Hur många år har jag varit kund på det här gymmet egentligen? Femton år...femton år, det är lång tid. Det finns ju människor man tar på allvar som föddes då.
Och det var inte utan att jag var lite kaxig när jag gick genom entrén, men det var en glädje som snart skulle vara över för min del. För där framme vid dörren stod proffsen. Tre damer, förmodligen inte många år äldre än jag, men dock äldre. Dessa tre sköningar tränar varje dag. Dom står på samma platser och dom står längst fram i mitten.
För er som aldrig tränat aerobics så är det förmodligen ofattbart att folk har givna platser i salen. Detta är till viss del beroende på att vissa ställer sig i kö för att vara först in i salen men också genom en tyst och mystisk överenskommelse om att vissa har sina givna platser.
Och som sagt dessa tre stammisar flyttar man inte på.
- Hur många år har ni tränat här?, frågade jag fortfarande lite kaxigt.
- Tjugofyra år, svarade den ena blixtsnabbt.
- Oj, jag trodde jag var stammis. Men där låg man i lä.
Och jag förstår vad det är ni nu ser framför er. Tre pumor med rumpor som nypumpade fotbollar, och armar som får Madonna att se rött, för så borde det ju vara efter tjugofyra års träning. Expressen menar ju att man kan komma i form på fyra veckor...Men så är inte fallet med dessa damer. Dom har härligt runda magar och ben som brännbollsträn. Och jag ska nu berätta varför.
Dom rör sig nämligen inte ett skit. Visst dom byter om till träningskläder. Dom åker till gymmet i tid. Och dom står och pratar i en halvtimma innan klassen börjar. Men när den väl gör det, då viftar dom lite planlöst med armarna, det är allt. Jag har aldrig sett någon av dom svettas en droppe.
Men vem är jag att ha åsikter? Jag är möjligen kronprinsessa på gymmet.
Men dom är drottningar alla tre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar