Två hem tar makten

När man har två hem är det svårt att uppfostra dom båda.
Antigen blir det ena hemmet ett riktigt mönsterhem där det är välstädat ombonat och trevligt. Och det andra en bastard där dammet frodas i hörnorna och handfatet är solkigt av tandkrämsfäckar hårdare än betong.
Eller så blir båda lägenheterna två falska värstingar som håller upp en hyfsad fasad just när dom hör att man sätter nyckeln i dörren, men som så fort man går lever ett eget liv. Så har jag det.
Det är inget fel på någon av dom. Dom har goda förutsättningar att bli jättefina.
Jag kom just in i den ena som luktade lite instängd och där blommorna flämtade efter vatten, så jag sprang med kappan på och kastade vatten på dom.
Och när jag nu sitter och tittar på lägenheten så är det som om den hånflinar åt mig. Förmodligen känner den sig sårad för att den fått vara ensam under hela helgen. Men att den ska behöva sura så för det.
En lägenhet behöver kärlek, uppmärksamhet och gullning för att verkligen bli ett hem. Annars blir den bitter, sur och kall.
Nu ska jag tvätta den och sen ska den få lite nya blommor, för det älskar den. Och sen ska jag förklara hur mycket jag tycker om den. Och att den snart kommer att få en jättefin present, om den är snäll.