Snacka går ju....

God fortsättning!

Då var den julen över. Eller? Jag vet aldrig när man kan säga att den är slut. Men så här dagen efter annandagen så borde väl julen vara klar för i år?

Mitt förra kloka inlägg handlade om att man inte ska fastna i andras traditioner utan skapa sina egna. Jättefina ord, men hur enkelt var det i praktiken? Så där...

Till jul-lunchen hade vi lovat att laga revbensspäll. Kunde väl te sig som en baggis men så enkelt var det inte. Det var nämligen fler än vi som gillade spjäll. Därför gapade hyllorna tomma där fläsket skulle ha legat. I den sjunde affären fick jag tag i det sista paketet. Jag tryckte det hårt mot bröstet och sprang till kassan för att verkligen göra revbenssjällen till mina. Då började hostan och den har inte slutat än. ( det var bara en passus som inte har ett dugg med julen att göra, just därför den är så störande)

Efter att ha grillat spjällen, torrglott lite på TV, hostat för Kung och fosterland gick vi slutligen till sängs. Jag väckte mig själv med en härlig hostatack och smög upp för att se ut över det snövita torget. Långsamma flingor fyllde på det tunna snötäcket, det var rikligt rart.

Så bar det iväg till den fösta anhalten. Utöver julbord skulle även julklappsutdelning ske innan halva skaran skulle dra vidare. Så redan från start hade alla koll på klockan.

När den sista köttbullen var uppäten var det bara att kasta sig över julklapparna.

Högen var enorm, barnen var inga barn längre men förväntningarna lika stora som när dom vara små. Att dela ut julklappar med andra familjer är inte att rekommendera.

Fördelningen blev så ojämn att ischokladen skar sig.

Eftersom julklappshögen var så stor blev det nu otroligt bråttom till nästa besök.

Vi halkade oss fram med kassarna fulla av fler klappar och väl framme hos mina föräldrar möttes vi åter av doften från Jansson.

Oj, vi som för en och en halv timma sedan tog den sista tuggan...

Jag såg med tårar i ögonen på det vackert dukade bordet och försökte sedan få kontakt med min stinna mage. Lite mer får väl plats? Men den bara mullrade att jag inte var klok. Den var ju sprickfärdig redan.

Så med en sillbit på tallriken fick vi be om ursäkt.

På juldagsmorgonen bad jag om att vi skulle få äta upp allt vi försakat igår till lunch istället.

Så för att verkligen visa hur mycket jag älskade mina föräldrar så skyfflade jag in allt som fanns på bordet.

Just ett sätt att visa kärlek på.

Så det jag ville säga med detta var att, det är lätt att ha kloka åsikter. Men inte lika enkelt att följa dom. Återkommer med tips innför det nya året.