Jag smög ner till videobutiken i träningsbrallor. Inte en kund så långt ögat nådde och maken borta. Ah, jag gör det. Jag smög upp den på disken och slängde en snabb blick över axeln. Jag tar den i en påse.
Så tryckte jag in den och kröp upp i soffan. Många hade sagt att den inte var nåt vidare. Och eftersom jag var sen med att upptäcka att serien faktiskt var bättre än jag trodde så var mina förväntningar mycket lågt ställda. Men Herre Gud att jag inte känner mig själv bättre. I två timmar och nitton minuter har jag bölat. Ibland för att det var lycklig kärlek och minuten senare för att hjärtan krossats. Hade jag varit dum nog och sett den på en biograf så hade jag fått sitta igenom alla visningarna och sedan smugit ut bakvägen. För jag snyftar inte till romantiska filmer, jag bölar. Manus, skådisar, språk, foto spelar ingen som helst roll om det handlar om kärlek. Då har jag inga skydd över huvud taget. Och inget omdöme alls. Det går rakt in. Om någon skulle fråga mig sekunden efter att jag sett vilken film som helst med kärlekstema så skulle jag vråla att det var det bästa jag hade sett.
Nu måste jag dricka fyra liter vatten innan jag somnar annars kommer jag att dö i sömnen av uttorkning.
Och jag tycker fortfarande att det var en underbar film Heja "Sex and the city"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar