Bio

Det var ett år sedan jag var på bio senast och jag förstår mer än väl varför det gått så lång tid mellan besöken.

Jag vet att det är dödsstraff på att säga att man inte gillar att gå på bio, men jag tar det. Jag gillar inte att gå på bio.

När någon föreslår det så stelnar jag som en pinne. Vad är det för sätt att umgås på? Sitta tysta bredvid varandra i två timmar för att sedan kliva ut i verkligheten mosig och jävlig.

Det är det där med att sitta instängd med främmande människor som är värst. Alla hostar och nyser, frustar och stånkar.

Och lägg sen till att dom och äter på någonting. Det luktar chips, popcorn, jordgubbar, mint, lakrits i en salig blandning. Det skrattas på fel ställen, och viskas dumma kommentarer. Folk tar av sig skorna och plötsligt har man ett par fuktiga tubsockor i ansiktet.

Och innan filmen väl börjar så ska man se fyrtioåtta trailers.

Filmen jag såg igår kväll var tre timmar. Vid tre tillfällen var jag övertygad om att den verkligen var slut. Jag satte på mig jackan och började kolla efter handskarna, men icke sa Nicke.

Påt igen...Det är få filmer som verkligen behöver vara tre timmar. Den här hade kunnat vara en halvtimma så tunn var storyn. Hade det varit en pjäs så hade jag lätt tagit upp en applåd för att få slut på eländet.

Nej, bio är inte min grej. Förr var jag för ung för att våga säga säga det:

Jag älskar film, men jag avskyr att gå på bio. Så dä så.