Jag jobbade med en utomhuskonsert i söndags. Det var 20 000 personer i publiken som trotsat vädret och parkerat sig framför scenen. Julkonsert i duggregn, det är grejer det.
Men med 20 000 i publiken blir det magiskt oavsett vad som sker på scenen. Det går liksom inte att ta på. Men det uppstår en kollektiv energi som skulle kunna få isar att smälta eller skogar att fatta eld om alla bara bestämde sig för det.
Det är som om folk upphör att ha en egen identitet och istället enas om att vara en grupp, med ett hjärta och en uppfattning. Vid ett tillfälle i konserten tända alla ljus och då blev det om möjligt ännu starkare. Det svarta torget glittrade som ett hav i solnedgången. Religiöst på något sätt.
Jag blev rörd över den kraft vi besitter om vi går samman.
Ska bara fundera ut något bra manifest och så ber att få återkomma om tid och plats.
Så gör vi nåt...bra och viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar