Fru Nu!

På alla kanaler visas numera inredningsprogram.

Man kan enkelt bygga om garderober till sovrum, toaletter till vinkällare eller bara gå ut i naturen och plocka lite löv och kottar för att sedan skapa en egen adventsljusstake av allt naturen kan ge. Det finns inga gränser för vad man kan göra. Martin Timell bara garvar och sågar på.

Och när nu dagarna börjar bli så korta att man knappt hinner ta en dusch förrän det är kväll. Så tänkte jag att, heminredning säkert är botemedlet mot den tunga hösten.

Och vad gör ett hem gladare, piggare och charmigare än ljusslingor? Ingenting.

Här ska handlas. En ljusslinga och en boll med ljusslingor i. Det tog fem minuter. Och dom sattes upp och tändes också. Åh så fint! Va duktig jag är!

Fick jag som jag ville så skulle hela lägenheten vara fullkomligt inrullad i ljusslingor, men där går nog gränsen för min man. Han sa ingenting, men hans blick var inte svårtydd. Den sa om än inte hörbart; Är det inte lite väl tidigt?

Men det var inte allt jag köpte igår. Jag hade köpt en överraskning också. Och så fort jag har en överraskning så berättar jag det, att jag har en överraskning.

- Och vad är det då?, sa maken.

- Men det kan jag ju inte säga, då är det ju ingen överraskning, fortsatte jag.

Och lite senare sa jag.

- Vill du att jag ska berätta vad det är?

- Nej, då är det ju ingen överraskning , sa han...ja, ni fattar.

Men plötsligt hör jag honom ropa:

- Har du köpt färg?

- Vad då?

- Jag ser ju påsen här. Vad är det för färg?

- Jag tänkte måla köksgolvet.

Nu är det inte så att jag hittade på den idén helt själv. Vi har pratat om att måla köksgolvet, men inte när och inte riktigt i vilken färg. Det var det maken tyckte att vi skulle ha pratat om. Jo, det hade man kanske rätt i. Men jag ville ju att det skulle vara målat, nu.

Så vi kom fram till att jag skulle måla första strykningen och sen skulle vi tänka på vilken brytning vi skulle ha till andra, och förmodligen tredje strykningen.

Att måla är förmodligen som att föda barn. Man glömmer hur jävla jobbigt det är så fort färgen torkat. Det man också glömmer är att det inte är gratis vilket jag alltid tror.

Efter att ha handlat roller, penslar, färgtråg, täcktejp och En liter färg så var jag uppe i 600 kronor.

Så i morse dök jag ner på alla fyra. Hällde försiktigt färgen i tråget och började måla. Färgen var som lim. Borsten fastnade och jag doppade den i färgen på nytt. Golvet åt färg. Och hur flödigt jag än lade på så blev det bara flammigt. När jag kommit till halva golvet var färgen slut.

Iväg till färghandeln igen. En ny burk och spackel till springorna.

Nu sitter jag här med färg i håret, färg på byxorna, färg på tofflora, färg på naglarna. Och tittar på hur det flammiga golvet sakta torkar. Och stanken i lägenheten gör att huvudet dunkar.

Fru Nu har varit framme igen.

Och just för tillfället är jag lika trött på henne som jag kan tänka mig att hennes man är.

Fortsättning följer...