Jobb

Mitt första jobb glömmer jag aldrig.

Jag var elva år och skulle få min första lön genom att krypa på alla fyra och plocka jordgubbar.

Klockan sju på morgonen började jag. Daggen hade just ångat bort från plantorna och halmen mellan raderna var fortfarande fuktig. Då och då stack man sig på dom lömska tistlarna som hade smugit sig in mellan röda bären. Jag sa aldrig ett ord till någon, jag var nämligen yngst av alla. Dom andra tonåringarna skrattade och flamsade. Dom tryckte ner både vita, gröna och ruttna jordgubbar i sina kartonger. Det sket väl dom i. Men jag, som tog mitt jobb på största allvar, plockade bara stora röda gubbar som jag själv hade velat ha om jag köpt en ask. Detta gjorde naturligtvis att jag fått ihop sju liter medan dom andra hade plockat tjugosju.

Sen kom dagen som jag längtat så efter.Lönedagen.

Och när jag i bilen på vägen hem tittade på pengarna i min hand så var det dom finaste pengarna jag sett. Pappret i sedlarna prasslade extra mycket och mynten blänkte i solen som om jag var den första människa som höll i dom. Dom var mina, bara mina. Och jag hade inte fått dom. Det var ingen jävla veckopeng. Det var frihet jag höll i handen.

Senare fick jag jobb i en kiosk på teatern. Från en vacker, rullbar trädisk sålde jag choklad,

halstabetter och kola. Men problemet var att allt gick från noll till hundra. Alla kom samtidigt. Men först kom dofterna. På den tiden klädde folk nämligen upp sig när dom skulle gå på teater. Och det sprutades på rikligt med såväl parfym som rakvatten. Festligt skulle det vara.

Händer viftade i ansiktet på mig och sedlar for genom luften. Och det pekades på glasrutan framför mig och folk skrek:

- Nej den till höger!

Och jag drog till med sjutton kronor hit och tjugo kronor dit. Och då och då sa någon:

- Va?! Det kan väl inte stämma?

Och jag fick räkna om. Men vad begärde dom? Att jag hann få upp rullar och askar och ta emot pengar, borde väl räcka? Skulle det vara rätt också. Äh!

Mitt första jobb i Stockholm var i en tobaksaffär. Det var en exklusiv sådan med tändare för tusentals kronor och cigarrer för lika mycket. Stig hette chefen som oftast satt i den lilla skrubben bakom butiken för att laga tändare. Han var stor, elegant och respektingivande. De övriga figurerna var allt annat än respektingivande. Det var en underbar fjolla som hette Anders. I håret hade han en pärla som han fick trycka upp i den välsprayade luggen när han jobbade men så snart klockan slagit sex skakade han fram den. Där fanns också Anita som en gång sett riktigt bra ut men som spriten slitit ner och svällt upp ordentligt.

Och sedan hade vi även en mycket gammal man som inte var anställd som gick dit varje dag och buntade tidningar och svor. Han gick under namnet, gubben. Ingen visste vad han hette. Vad dessa tre figurer hade gemensamt fick jag en dag veta. Stig var nämligen på semester. Och nu skulle råttorna dansa.

- Kilar du iväg? sa Anita och stack till mig en hundring.

- Var då?, sa jag lite generat.

- Till systemet. Köp en hela Absolut. Och skynda dig på.

Från den dagen blev jag invigd i deras hemlighet. För bakom dubbel-Dajmen, och bakom cigarettlimporna stod groggar utspridda i hela butiken. Storögt tittade jag på när dom kastade in halva askar av mintpastiller för att sedan bränna av ett leende till dom ovetande kunderna.

- Ha en trevlig dag, sa dom på inandning för att vara på den säkra sidan

Vid sex-tiden var dom alla tre lite luriga.

Det var en helt galen tid och jag undrar vad dom gör idag? Inte säljer dom Dajm i alla fall.