Nära döden

Nu är det inte roligt. Jag har nämligen fått en finne på tinningen. Och om man ska tro på det man fått höra under alla år så lever jag just nu på lånad tid.
En riktig skolboksfinne är vad det är. Två centimeter i omkrets och med en topp som retsamt sticker upp. Men mig lurar den inte. För jag vet att om jag skulle klämma på den så kommer jag få hjärnhinneinflammation inom fyra minuter och det vet ju alla att det i sin tur leder till döden. Men innan man dör så blir man galen av inflammationen i hjärnan. Faller ner på golvet och tuggar fradga.
Jag var lika säker på att det var sant som att jag skulle drunkna om jag badade efter att jag ätit. Badade man mindre än en timma efter att man ätit så skulle man få kramp och sjunka ner på botten.
Alla dom där hoten man fick höra om vad som skulle hända sitter fortfarande djupt i mig.
Något som man mamma var mycket noga med att påpeka var att man inte skulle slösa med folie. Hon fick mig att tro att folie var tillverkat av något som var mer exklusivt än guld. Hon hotade inte med att man skulle dö om man använde för mycket folie men det var inte långt därifrån.
Nu ska jag rulla in mig i folie, klämma på min finne och äta en mosbricka i badet. Någon gång måste man ju bli fri. Om mamma och alla andra hade rätt så är det mitt sista inlägg här på bloggen. Och jag passar därför på att önska en riktigt God Jul. Håll tummarna nu är ni snälla...