Design

Jag var på en miniatyr semester i lördags. Min väninna hade bokat in oss på ett designhotell och på kvällen skulle vi se en föreställning.
När hon sa vad hotellet skulle kosta så hade jag inte hjärta att säga det jag först tänkte: Är du helt galen!?, för hon lät lycklig som en sexåring.
Väl framme i Göteborg småsprang vi mot hotellet för att få beskåda detta lyxiga vi nu skulle unna oss.
Och visst var det ett designhotell. Det var så in i helvete designat så att man blev full i skratt. ALLT var designat. Knappar, knoppar, stolar, lampor, personalens näsor, det fanns ingen hejd på hur olika designers hade gått loss i sin skolade fantasi. Lamporna såg ut som blommor, blommorna som insekter och insekterna var glas. Är det just det som är design? Att göra en sak men få den att se ut som något annat? Tydligen.
Vi fick nyckeln till rummet och spänningen var olidlig när vi tyst vandrade fram på den tjocka heltäckningsmattan i den dovt ljussatta korridoren. Längst väggarna var mattan prydd med en tjock ryakant vilket gav en känsla av att feta dammråttor dött längst väggarna.
Ett grönt klick och dörren gick upp.
Jaha...jo, jaha ja ja. Det var ett normalstort rum, med lite roliga detaljer. Men mer var det inte. Vi klickade och tryckte på allt vi kom åt. Och i vissa fall öppnades skåp och i andra fall föll stolar ut. Vi smorde in oss i allt som stod på de kolsvarta handfaten. Och vi tryckte i oss gratispralinerna som låg på dom lövtunna faten.
Men nu var det hög tid att kasta oss ut på stan, för vi skulle ju shoppa också. Som vanligt duggregnade. Det gör det alltid i Göteborg. Vi försökte hitta affärer som i finns i Stockholm men det var inte lätt. Jag sa att dom kanske inte hade samma inköpare på kedjorna här i stan, men innerst inne visste jag att så var icke fallet.
Efter två timmar och två räkmackor var vi tillbaka på rummet. Och jag kastade av mig kläderna för att ta mig ett bad. Jag började med det sedvanliga trycket på knappen ovanför duschen, men inget hände. Sedan ryckte jag i den. Och sedan ryckte jag som faan i den. Men inget vatten syntes till. Nu började jag frysa i den tjocka vita badrocken. Och jag vrålade till väninnan som kom in i badrummet med ett överseende leende på läpparna.
- Så här gör man…
Men inte kom det något vatten. Och eftersom det var hon som bokat rummet så kände hon sig tydligen lite ansvarig för sekunden senare stod en glad och elegant kille i badrummet och blötte ner sin mörka kostym utan att lyckas få vatten i badkaret.
- Jag är hemskt ledsen för det här. Är det okej om jag erbjuder er sviten istället?
- Det är ju bada jag har längtat efter, sa jag med gråten i halsen.
- Det finns bad i sviten, sa han och brände av ett kritvitt leende.
- ...och det är för samma pris, sa jag lite skeptiskt.

Kunde någon vara så servisinriktad i Sverige?Näe det här var nåt lurt.
- Självklart, sa han och bar alla väskorna i sina lilla famn.
Och bakom honom småsprang min väninna och jag. Vi såg med barnslig förtjusning på varandra.
Och sekunden senare sa det åter klick och dörren gick upp till sviten.
Nu var det andra bullar.
Vardagsrummet eller vad man kallar det var helt inglasat och ut från det en trekantig balkong. Tysta skjutdörrar i frostat glas, toalettstolar som såg ut som rymdraketer och ett badkarl som hela vår bostadsrättsförening hade fått plats i.
Och nu kom vattnet. I en tyst bred stråle rann det som ett vackert vattenfall. Men nu hade vi bara en timma på oss. Så när vattnet hade nått höftkulorna var jag tvungen att hoppa upp. Vi rusade iväg till föreställningen men båda längtade vi tillbaka till vår underbara svit.
Det man kan lära sig av detta är att om man ska unna sig något så ska man inte vara småsnål. För femhundra kronor till får man sviten, och det vill man ha tro mig!