Jag var på fest i lördags. Det var ett femtioårskalas. Ja, nu börjar dom komma. Tyckte att det var nyss jag serverade på pappas femtioårsfest, men det var tydligen några år sedan.
Födelsedagsbarnet i fråga är musiker så festens gäster var till stor del skådespelare, sångare och musiker. Alla var dom runt femtio. Före detta proggiga människor som med året blivit allt mer borgliga utan att riktigt vara medvetna om det.
Den proggiga och lite konstnärliga sidan av dom var numera ett chickt inslag i den annars så städade fasaden.
Vi blev indelade i grupper och fick till uppgift att skriva en låt.
En ganska rolig idé på vilken annan fest som helst, men med tanke på att de flesta av oss just arbetar med göra sånt till vardags så blev det lite pressat. Var fakturerar man...typ...
När vi väl satt oss till bords så fick vi veta att vi skulle få nordafrikans mat och allt jag kunde tänka på var gaserna som snart skulle infinna sig.
Så var det dags för den fösta gruppen att göra sitt framförande. Och det var vår grupp. Och det var tur det. För de övriga sex grupperna hade lyckats att sätta ihop nummer som innehöll så väl stämsång som koreografi.
Så var det dags för " Ja må hon leva" . Och vad som var kvar av den melodin var inte mycket. För alla lade kvintar, sjuor och terser.
Sen började talen, eller snarare sångerna. Då ställde sig sångarna på rad för att sjunga sånger till födelsedagsbarnet. Men det sken igenom allt för tydligt att anledningen till deras sång inte alls var riktad till henne utan bara ett egoistiskt behov av att få synas, höras och låta.
Jag kände mig som vanligt malplacerad Och värre skulle det bli.
För som tack för maten satte sig en kille vid pianot och började spela en afrikans sång. Och på ett för mig osynligt tecken började ALLA sjunga. Jag såg mig hastigt om. Och det var verkligen alla som sjöng. Ajja malla la sama lajja la majja....
Vad i helvete var det frågan om? När hade dom repat det här? Vad var det för text? Var alla uppväxta i Afrika?
Jag vet inte var jag hör hemma. Men inte var det där i alla fall.
Jag kommer nog alltid att förbli malplacerad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar