Att ha en blues kan vara riktigt skönt och kreativt. Man gråter rena vackra tårar och spelar musik som gör att gråten tilltar. Man sippar på ett glas rött och skriver poesi som ingen människa någonsin får läsa. Det är en blå blues.
Har man däremot en grå blues så är det inte lika muntert. Det gråa bluesen ger inte ifrån sig någon bitterljuv ton. Den lägger sig bara över hela tillvaron som ett förlamande täcke av hopplöshet.
Och har man just käkat upp en kur och åter känner hur taggtråden tilltar i halsen under det att det snöblandade regnet smattrar mot fönstret så är det just en grå blues man får.
Hur f-an kan man bli sjuk för femte veckan i rad? Hur många varianter på virus finns det?
Jag har hittills aldrig hört att så många är så sjuka så länge som nu. Men inte känns det bättre för det. Det var ju nu jag skulle börja det nya året. Ta tag i träningen, börja ta sånglektioner, byta mentala däck. Och så startar det så här. Med en riktig sladd.
En krasslig och förstående kram till er andra som har en grå blues!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar