Håll den vid liv

Det svåraste med en blogg är att hålla den ,vid liv, sa min man när jag sa att jag skulle börja blogga. Varför det? För att man inte har tid? Jo, det har man allt. För att man inte skulle ha något att berätta? Inga problem. Frågan är snarare vad man ska välja.
Det jag är mest glad över med den här formen av skrivande är att jag inte har en aning om hur det ska se ut. Och det tänker jag inte ta reda på heller. Jag är inte intresserad av att läsa någon annan blogg. Nu trampade jag förmodligen på tusentals tår, men det skiter jag i.

Det jag har tänkt på de senaste dagarna är att ärlighet. Det slår mig ofta hur många människor det är som lever i förljugenhet i stort och smått. Dom bestämmer sig för hur dom vill vara och hur dom vill att deras liv ska ses ut.
Det får mig att må illa. För även om sanningen är mörkare, svårare och jobbigare så är jag övertygad om att man i längden aldrig kan fly den. Den finns där när färgen på kulissen börjar falna, den finns där när man tänder lampan eller när någon går fel.
Jag lever hellre i en jobbig verklighet som aldrig går sönder än i en skapad värld av glas.