Ensam hemma

Jag har haft dåligt samvete i onödan. I söndags lagade jag nämligen en wook för första gången sedan 80-talet. Och i den hade jag varit slö nog att lägga redan färdig strimlad kyckling som det dessutom var 30% rabatt på. Det blev ganska god men efter en timma bleknade maken.
- Hur är det?
- Jo då, lite ont i magen bara.
Sen blev det värre. Han sov inte på hela natten och på morgonen vägde han fyra kilo mindre än han gjorde när lade sig. Aj aj aj. Jag ska aldrig mer wooka, eller använda kyckling eller ens laga mat hann jag tänka innan jag var tvungen att rusa iväg.
Tre dagar senare släppte mitt dåliga samvete om man säger så. Det var Inte matförgiftning min man hade drabbats av det var maginfluensa och nu var det min tur.
Så här ligger jag nu, fyra kilo lättare, och ensam.
Bara tanken på vin fick mig igår att bli spyfärdig. Allt som i vanliga fall får mig att hoppa av glädje vid blotta tanken på att få inmundiga fick mig igår spyfärdig. Igår trodde jag aldrig mer att jag skulle kunna äta igen. Jag trodde på allvar att jag långsamt skulle tyna bort.
Men ack vad jag bedrog mig. Här ligger jag nu ensam och är mer än villig att trycka i mig en rostbiff, svepa en GT, sminka mig hårt och kasta mig i en taxi för att göra en våldsam entré på min man party. Men det skulle ta mig tre timmar att komma dit och om det var någon vaken vid det laget så vore dom säkert så fulla att dom inte ens skulle se mig. Rostbiffen skulle vara uppäten och spriten slut. Så jag tittar på när Goldie Hawn blir full istället. Varken hon eller jag kommer att bli bakis, det är ju skönt.