Med risk för att sticka ut hakan så kommer jag nu att avslöja att jag arbetar med humor.
Ja, jag hör er...
- Skriv nåt roligt då för faan...
- Det syns inte på den här bloggen...
- Tack för upplysningen, den behövdes...
Ja ja ja. Så nu är vi klara med det. Men jag ska tala om för er att i verkligheten är jag faktiskt jätterolig, så det så!
Men, det är inte alla som är roliga.
Just nu ingår jag i en arbetsgrupp som enbart består av män, eller killar kanske man ska kalla dom som inte fyllt fyrtio än. Och det komiska med detta är att dom aldrig ens ler. Nej, dom här grabbarna tar humor på allvar. Dom slänger sig med tekniska fraser som för mig är helt nya, eller så hör jag inte vad dom säger för dom pratar kraftig dialekt allihop.
Vi sitter i ett kvavt konferensrum och det ritas med färgpennor på vita tavlan.
Syret tar slut på en timma och kaffet smakar faan. Alla har var sin lap top uppslagen och ingen ser på den som säger något. Alla är dom helt inne i sina datorer eller tankar.
Det är kliniskt, rationellt, vuxet, manligt och dötråkigt.
Och då drabbas jag av torett som alltid gör när jag känner mig träng. Jag MÅSTE bara skoja.
Så det gör jag oavbrutet.
Deras blickar är roliga att studera för dom kan inte riktigt bestämma sig för vad dom ska tycka om mig och det triggar mig ännu mer.
Det roliga är att dom här killarna tycks skämmas över att dom jobbar med humor.
Jag vet inte vad det är dom skulle vilja göra istället, men det är uppenbart att just humor är något dom bara gör för ögonblicket. Förmodligen drömmer dom alla om att skriva det där
långfilmsmanuset som vänder upp och ner på hela Sverige och som äntligen gör att folk ser deras sanna begåvning.
Nej, i den miljön blir jag allt annat än kreativ.
Då längtar jag efter att bli full och efter det som är skitigt, galet, fult och gränslöst.
Som Benny Hill! Den glimten får mitt hjärta att smälta För den var full av lust, och det är väl vad det borde handla om. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar