För frisk för att vara sjuk

I förrgår ringde mamma med gråten i halsen. Hon sa åt mig ta ta det lugnt innan hon ens berättat vad saken gällde.
- Men säg då för faaan! Vad är det?!, svarade jag så där mjukt och fint som en riktig dotter ska.
- Pappa kan inte gå, jag måste ringa efter en ambulans

Och sen kom väntan. Jag tittade på mobilen var femte minut. Och plötsligt kom ett sms från mamma. Hur i helvete hade hon lyckats med det? I timmar hade jag suttit med henne och telefonen och visat gång på gång hur man skickar och sen tar emot ett sms, men det tycktes aldrig gå in. Men nu när hon verkligen behövde så kunde hon ju.
Med stora bokstäver stod det: VI ÄR KVAR PÅ AKUTEN
Efter en timma ringde jag och hon svarade viskande...hallå...mottagningen var usel och jag fick ingen klarhet i hur läget var....röntgen..avd..sen..ja...
På eftermiddagen ringde hon hemifrån. Alla möjliga prover hade tagits.
- Men vad sa läkaren då?
- Vi fick inte prata med någon läkare. Systern sa att vi kan få svar först i morgon.
- Men åk dit då och be om att få prata med en läkare. Du måste ligga på annars får man ingen hjälp.
- Näe, det är ingen idé att vara så där påstridig.
Men där hade mamma fel. För är det något man Måste vara så är det just påstridig annars får man ingen vård alls.
Provsvaren visade ingenting. Och det pappa fick med sig när han på vingliga ben gick därifrån var:
- Du får väl komma tillbaka om det blir värre.

Ja, tack så mycket då.